Jag har skrivit ett inlägg om detta tidigare, men jag skriver det en gång till för säkerhets skull. För det första, så bloggar jag ju inte aktivt för tillfället, men det kan ju hända att ngn ändå får för sig att läsa mina inlägg…så kom ihåg, det är helt frivilligt att läsa min blogg. Jag är medveten om att jag använder en viss ”ton” när jag skriver, men om du inte tycker om det så är det ju bara att sluta läsa.

Orsaken till detta inlägg är att jag fick en uppmaning av min syster att tänka på att andra inte tycker att det är så roligt att lyssna på ngn som hela tiden har en negativ ton. Jag är väl medveten om att mina blogginlägg kan låta som de är skrivna av en bitter kärring eller liknande. Orsaken till detta är att jag oftast bloggar om händelser (artiklar i kvällstidningar) som gör mig upprörd. Detta är inte en blogg där jag berättar för dig vad jag gjort idag. För tillfället känner jag iaf att jag inte kan skriva på ett intressant sätt om att jag gått 5h på stan, blivit trött i fötterna, ätit choklad, tre saftiga satsumas och nu skall titta på tv. Så blogginläggen handlar som sagt mest om olika samhällsfenomen.

Det kan ju hända att jag börjar skriva på ett annat sätt när jag känner för att komma tillbaka till bloggvärlden, men för tillfället får ni nöja er med denna förklaring till mina negativa blogginlägg.

Hittade två klipp ur programmet Snorungar som verkligen är roliga. Kolla när Sebastian, 12 år, raggar kvinnor: http://www.aftonbladet.se/webbtv/kult/snorungar/article3914743.ab

Här jobbar Sebastian som expedit i en elektronikaffär: http://www.aftonbladet.se/webbtv/kult/snorungar/article3914743.ab

Fler avsnitt verkar vara på kommande på Aftonbladet TV snart.

Kanske det är tråkigt när jag bara skriver om saker som jag läst på Aftonbladet eller Expressen…men jag är inne i en lååång period av idetorka…och det känns lite löjligt att skriva ”idag har jag varit på jobb, efter det kom jag hem och tittade på tv”…

Så idag länkar jag alltså till http://www.expressen.se/halsa/1.1349242/14-aringar-dummare-an-nagonsin

och http://www.expressen.se/kronikorer/ann-charlottemarteus/1.1349628/marteus-det-ar-en-mardromsnyhet

Artikeln berättar om att man gjort ett test i england o kommit fram till att 14åringarna nuförtiden är på en 12årings nivå rent intellektuellt. och det skulle inte förvåna mig det minsta om det faktiskt var så. Iaf i Sverige! (Eller som en läsare skriver så är ju Finland faktiskt ett pluggland, medan sverige är ett flumland.) Jag vet inte om detta stämmer, men kan ju bara konstatera att det är många gånger jag suckat över tonåringars (faktiskt) dumma! uttalanden. Sådant som man själv aldrig skulle ha tänkt i samma ålder. Som exempel kan jag ju nämna mina Israeldebatter på internet. Ofta är det nån fjortispalestinier/muslim som menar att jag är en skam för mitt ”hemland” eftersom jag stöder Israel osv. Sedan, dum som jag är, ger jag mig in i en ändlös debatt där de enda kommentarer man får till svar är att judar är svin och att de ska utplånas osv. (ngt som de lärt sig av sina föräldrar, som i sin tur lärt sig det av sina föräldrar, men ingen vet egentligen varför man tycker så!) Jag minns en debatt som jag höll på med i veckor…den slutade med att motparten skrev att han/hon egentligen inte vet så mycket om det här ämnet…man bara SUCKar alltså! Egentligen var ju kanske den här personen ganska smart som tills slut kunde erkänna detta…men ville bara lyfta fram detta eftersom artikeln/krönikan som jag länkat till talar om att ungdomarna får diskutera fritt, men ingen ger dem feedback om det som de funderar på är riktigt och rätt! Det blir helt enkelt flum och jättebabysar på högskolorna i framtiden. Och ngn av dessa skall styra landet när jag är gammal o skröplig, ve o fasa. Fast förhoppningsvis e de ännu lite bättre ställt i Finland, även om det här också ser oroväckande ut ibland…

Expressen publicerar ett uttalande av Carl Lewis angående Bolts 9,69. Lewis menar att en sådan tydlig förbättring av resultatet från föregående år onekligen föder misstankar om dopning. Samma tanke smög sig på mig också när världsrekordet var ett faktum. Att han dessutom var med om att sätta ytterligare två nya världsrekord under samma sportevenemang är ju också det anmärkningsvärt. Det är synd att denna förljugna värld orsakar sådan skepticism att man (åtminstone jag) inte kan stämma in i alla statusuppdatering på facebook som utropar att ”Usain Bolt är kung!”. Jag hoppas dock att det är jag som har fel i detta fall. Uttalandet av Lewis finns att läsa här: http://www.expressen.se/sport/1.1298431/carl-lewis-tveksam-till-bolts-forbattring

För övrigt så har Saarioinen presenterat en nyhet i pizzasortimentet. Det är en tomat-mozarellapizza, som f.ö. fått mig att slösa 1,29 euro två gånger på tre dagar…;)

Som avslutning tänkte jag kommentera (här icke namngivna), svenska succeförfattares vana att koppla ihop frikyrklighet och psykisk instabilitet. Detta är ju förstås kanske ingen ovanlig förutfattat mening i dagens Sverige (eller Finland för den delen), men det stör mig ändå varenda gång jag stöter på det. Och det verkar bli mer och mer utbrett hela tiden. Det är förstås ren och skär okunskap som fläckar ner en annars bra historia. För mig är det en tydlig skillnad mellan frikyrka och sekt, även om de flesta kristna samfund till en början blivit anklagade för att vara sekter. Enligt mig sprider sekter irrläror och jag kan inte för mitt liv förstå hur pingstkyrkan eller Livets Ord sprider irrläror när deras läror klart och tydligt är desamma som inom den lutherska kyrkan (som väl ännu är någolunda accepterad här i Norden). Men så kanske hela den protestantiska läran är ngt som ses som ett verk bottnad i psykisk instabilitet?!?

Och visst har mycket dumt gjorts i kristenhetens namn, men är det rätt att dra alla kristna över samma kam bara för det?

Enligt en undersökning är Finland ett av de fyra länder som hamnar i topp vad gäller arbetsrelaterade hälsoproblem. De fysiska problemen kan säkert förekomma lite överallt i världen, men jag har på känn att det är de psykiska problemen som gör att Finland kammar hem en topplacering (igen) i en inte alltför smickrande ”tävling”…Och jag förstår mycket väl att Finland hamnar topp-4 i denna undersökning; det finländska arbetsklimatet är ofta hårt o kallt (enligt mig iaf) och en mycket tydlig jantelag råder. Det finns missunnsamhet och skitprat på arbetsplatserna så det flödar över…och värst är förstås (som vi alla vet) de kvinnodominerande arbetsplatserna. I undersökningen(artikeln) talar man förstås mest om brist på beröm av chefen…men tror nog att det är just de missunnsamma arbetskompisarna som orsakar störst bekymmer…

http://di.se/Nyheter/?page=%2fAvdelningar%2fArtikel.aspx%3fo%3dexpressen%26ArticleID%3d2008%5c09%5c02%5c298770%26SectionId%3dDinapengar

Såg en filmsnutt på Aftonbladet som berättar om företaget som tillverkar dosorna vid övergångsställena.  Alltså de boxar man trycker på för att snabbare få grönt ljus. Vi har kanske inte just de ”dosorna” här i Finland (kommer inte ihåg), men hursomhelst så finns det en hand på ”dosorna” i Sverige och pekfingret på handen pekar uppåt (mot knappen). Hemligheten bakom den pekande handen är egentligen det att handen pekar upp mot Gud. Vilket jag f.ö. tycker är en fantastisk ide! Men vissa patetiska, fjortissvenskar menar att de aldrig mer skall använda knappen igen och staten borde stoppa detta…Suck alltså, ibland får jag riktigt lust att bara smälla till dessa människor så de skulle fatta hur löjliga, patetiska de egentligen är!

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article3062336.ab

Jag har aldrig varit sådär jätteintresserad av miljö och natur och tycker att WWF-representanterna(ni vet de med pandorna på pärmarna) vid Elielplatsen är de tråkigaste att lyssna på. Dock inte sagt att jag inte bryr mig om miljön, men det har bara inte legat närmast mitt hjärta så att säga. Men en avslöjande historia på Aftonbladet säger jag ju inte nej till. Den här gången handlar det om ett sopberg som flyter runt i Stilla havet. Dess yta är två gånger USAs yta.  Området är välkänt av sjöfarare som undviker det eftersom man inte vet vad man törnar emot när man kör igenom området. Det mesta av skräpet som flyter runt i Stilla havet är plast i olika former som inte bryts ner.

Läs mer om det gigantiska problemet här:

http://www.independent.co.uk/environment/the-worlds-rubbish-dump-a-garbage-tip-that-stretches-from-hawaii-to-japan-778016.html

http://www.aftonbladet.se/klimathotet/article1782116.ab

Laila tipsade mig att titta på videor med musikern Coffey Anderson (Coffey Southern Man) på Youtube. Jag blev inte besviken; detta är nästan så bra det kan bli, iaf med bara röst och gitarr. Sångerna på youtube är till stor del covers, men mycket bra sådana! Coffey ha också gett ut egna album. Och inlevelseförmågan lyfter ju det hela nga trappsteg också…Här kommer nga smakprov från youtube. Jag kunde inte välja en, så här kommer 4 låtar. Ni som är inne på lovsånger o sånt kommer att gilla nr två (Wait on the Lord) och kanske också nr3(Umbrella). Nr 1 och 4 är bara annars vädigt bra

Memphis

Wait on the Lord

Umbrella (Christ Remix)

Locked up

Har just sett filmen Flightplan med Jodie Foster (När lammen tystnar) i huvudrollen. Det är en rätt så speciell film; man har inte ”sett den förut”! Man kan egentligen inte berätta så riktigt mycket om filmen eftersom man riskerar att avslöja viktiga detaljer i sådana fall. Men den handlar i alla fall om en kvinna(Kyle), som just har förlorat sin make. Tillsammans med sin dotter flyger hon hem honom till USA för att där begrava honom. På flyplanet försvinner Kyles dotter och man börjar söka efter henne. Efterhand börjar personalen tvivla på Kyles mentala hälsa; ingen kommer nämligen ihåg att de sett dottern.

Flightplan är en spännande film, med flera möjliga utgångar. Själv anade jag tidigt att det var en speciell ”omständighet” som verkade misstänkt, men inte förrän i slutet var jag helt säker på att det var så det låg till. Enligt mig är det alltså en bra film eftersom den inte är alltför uppenbar. Filmen tar upp arabisk kapningshistoria och visar delar av flygplanet man inte visste fanns. Det är en helt klart sevärd film och den är inte för hemsk (med tanke på er som inte gillar psykologiska thrillers).

I oleh träffade vi alltså släkt o vänner. Mormor är en riktigt typisk ”afrikansk” gammal kvinna, som vi föreställer dem – liten, mager med ett nästan tandlöst leende. Hon har glömt nästan all engelska, så jag kunde inte kommunicera så mycket med henne. Jag kunde dock säga ”diwou”(eller hur man nu stavar det) till henne, vilket är en hälsning på Isoko (språk) som yngre hälsar äldre med. Det betyder ungefär ”jag är ner på mina knän”. Den äldre förväntas då säga ngt (acceptera hälsningen) som jag för tillfället har glömt och sedan är hälsningen undanstökad. De yngre kusinerna hälsade mig med diwou och hade väldigt roligt åt att jag besvarade hälsningen – de gapskrattade varenda gång jag svarade, det var ju så roligt att jag lärt mig deras språk…Flera av kusinerna frågade också om mitt hår är äkta. De vill ju gärna ha rakt, platt hår, så de undrade förstås hur jag fått mitt hår så fint

Jag fick också vara med om en ”tackceremoni”. När man tackar ngn i Nigeria gör man det lite mera utförligt än vad man gör här i Finland. Speciellt om det är ngn större sak man tackar för. Fästmannen skulle tacka en familj för at de sett efter hans bil medan han varit i Finland…Det hela började med att man satte fram ett bord och ett fat ovanpå bordet. Man sätter presenten/pengar på fatet. Sedan börjar den sida som ska tacka. En eventuell personlig hjälpare stiger upp och håller ett tacktal, sedan stiger mottagarsidans hjälpare upp och mottar tacken. Sedan tar huvudpersonen på mottagarsidan upp fatet, tackar för de fina orden, välsignar fatet(el ngt likn) och ger fatet till den person som tackar. Denna tar emot fatet med stor respekt och tackar för välsignelsen och sen är det hela över…Ja, ugefär på det sättet

Jag åt mest ris och kyckling/nötkött till, men jag smakade alltid på vad de andra åt också. En del mat var riktigt god (speciellt fisken), men det som skall motsvara potatis/ris på deras tallrik (kommer bara ihåg en sak;gari) var inte så jättegott. Det finns inget gott sött snacks där och om man ngn gång hitar västerländsk choklad så är den väldigt dyr. Så jag märkte verkligen att det skulle vara mycket hälsosammare för mig att bo där än här i Finland. Ganska ofta åt jag också på snabbmatsrestauranger, men det var i af lite hälsosammare mat än vad vi har på våra dylika.

Nigerianerna går antingen klädda som vi eller så i sina traditionella kläder. De ser ungefär ut såhär: (hittade dock inga riktigt bra bilder, men någolunda ditåt var vad jag såg på gatorna där. Sedan finns det ju säkert ganska många variationer…

De djur jag såg mest av Nigeria var ödlor ”wall geckos” och förstås myggor. Emellanåt dök en och annan äcklig kackerlacka också upp- *rysning*.

Mot slutet av resan blev det nästan plågsamt att vara i landet. Det var alltför varmt och ibland långtråkigt när mycket cirkulerade kring bilar. Dessutom är ju alla så sociala där…och hälsar på sådana man inte känner. Det är ganska tungt att hela tiden vara uppmärksam på vem som säger hej åt dig. Så efter en och en halv vecka ville jag gärna tillbaka till Finland igen. Väl hemma så kan jag konstatera att jag nog kunde ha stannat kvar i Nigeria trots allt. Här cirkulerar allt kring jobb, jobb, prestationsångest, regn, regn, att passa bussar, tänka på pengar osv. Men nog är det bra att bo i Fin också, det är som sagt bara så jobbigt när vädret är som det är och många har den där prata-skit-bakom-ryggen-attityden på jobbet. Allt blir så depressivt med sånt.