Det har tidigare diskuterats här på min blogg om huruvida det är okej att lämna barnen på dagis fast man är ledig. Jag tar upp ämnet igen eftersom jag just läste en artikel i aftonbladet ( http://www.aftonbladet.se/debatt/article2715440.ab ) där man uppmanar föräldrar att lämna sina barn på dagis för att få en barnfri/avkopplande semester. Jag tycker det är en helt okej ide och skulle kanske inte heller själv vara främmande för att göra samma sak. Många argumenterar emot detta och säger att man inte borde skaffa barn om man inte vill ta hand om dem. Jag tror dock att alla behöver en barnfri tid emellanåt. Det som är problemet, åtminstone i Finland, är att detta tankesätt belastar dagvården otroligt mycket. Redan nu hänger hela systemet på en skör tråd. Det finns absolut inte tillräckligt med personal och definitivt inte tillräckligt med behörig personal. Och liksom alla andra behöver få vara lediga och ha semester, så behöver också dagvårdspersonalen få vara lediga. Som exempel kan jag berätta om hur det är på mitt jobb…När vi alla är på plats är det någolunda ok (men det är ju aldrig lätt att handskas med barn hursomhelst). Men genast en person är ledig/sjuk så påverkar det hela verksamheten/trivseln…vi lider helt enkelt brist på händer och ögon. Man sjukanmäler sig helst inte med tanke på arbetskompisarnas situation, man jobbar övertid för att underlätta för alla, det är mycket svårt att få ut extra övertidsledighet utan att det går ut över alla andra på jobbet. Vi jobbar när andra är lediga, för när de andra är lediga så vill de inte ha barnen runtomkring och vem får ta ansvaret för dem då? Jo, dagvårdspersonalen. Passande nog nämnde en av arbetskompisarna att idag (dagen före ledig midsommar) så slutar ”alla” tidigt förutom dagvårdspersonalen. Många vill ju förbereda midsommar på eftermiddagen, vilket gör att vi sitter där och väntar på att föräldrarna ska hämta sina barn så att vi också får gå hem och planera midsommaren.
Nästa vecka kommer vi bara att vara 2 i vårdpersonalen eftersom de övriga får semester nu. P.g.a. detta (liksom i andra liknande situationer) så ber vi föräldrarna meddela vårdbehovet på förhand så att vi kan pussla arbetsturer och få veckan att gå ihop. Men många föräldrar förstår inte att man inte kan dyka upp oanmält sådana här dagar; situationen blir ohållbar för oss om flera oanmälda droppar in.
Jag tycker faktiskt inte att det är så jobbigt med allt detta som jag beskrivit, men det beror nog till stor del på att jag inte har barn. Mina arbetskompisar som har barn skal ju först ta hand om andras barn (också de barn vars föräldrar har semester/är lediga (som beskrivet i artikeln))…sedan skall de hämta sina egna barn och ta hand om dem resten av dagen. Och eftersom de slipper iväg från jobbet så sent pga andra föräldrar som vill handla först, så blir dominoeffekten den att personalen vid deras egna barns daghem också måste jobba längre.
Det är alltså inte hur enkelt som helst att lasta över sina barn på dagvården. Det finns helt enkelt inte resurser för sådant här tänkande. Som ett annat exempel kan nämnas att jag är den enda från vårt hus som jobbar under hela juli månad, då kan man inte lasta av barnen som det passar sig (som tur var är det inte möjligt att göra det heller)…
