Facing the giants är en film om amerikansk fotboll. När jag började se filmen tänkte jag att den skulle vara likadan som alla andra filmer om amerikansk fotboll/annan sport. Det vet vi ju alla att de flesta sådana filmer handlar om ett lag som har vissa problem i början av säsongen och föräldrarna och lärarna skäller på tränaren osv. Men plötsligt får tränaren en vision/ide och vinner över pojkarna i laget på sin sida. Det blir de mot världen. Slutligen kommer de till delstatsfinal osv 
Nåja, Facing the giants börjar på precis samma sätt. Den stora skillnaden mellan denna film och andra sportfilmer är att den har en väldigt tydlig kristen profil. Det börjar svagt, man tänker inte på det eftersom det att vara kristen är så mera naturligt i USA än här. Men plötsligt börjar allting handla om Gud. Tränaren ber för sitt personliga liv en hel natt, han får en vision för sitt lag och han förmedlar sin tro till laget. Pojkarna i laget hakar på. ”Vi prisar Gud om vi vinner och vi prisar Gud om vi förlorar.”
Facing the giants är helt klart en sevärd film eftersom den, som sagt, är lite annorlunda än andra sportfilmer. Skådespelarna består av volontärer från en lokal församling. Detta märks också ibland. Men det ska sägas att de är väldigt duktiga… att det blir lite ”genomskinligt” ibland kan ha med andra faktorer än att de inte är riktiga skådespelare att göra. Emellanåt tyckte man kanske att nu går det lite för bra…liksom man ber till Gud en gång och sen får man alla svar på alla aktuella böneämnen inom nga veckors tid. Nu vill jag ju inte säga att man inte skall tro på Gud, men skulle pappan som satt i rullstol ha ställt sig upp och börjat gå i slutet av filmen så skulle det nog ha varit för mycket för min del. Men en av karaktärerna i filmen sa på följande sätt: Två bönder bad om regn. Den ena gick ut på åkern och förberedde för regnet att komma, den andra gjorde ingenting. Vem tror du fick sitt regn? Vem tror du trodde Gud om regn? Det ligger något i det också.
Här http://www.expressen.se/nyheter/1.1164884/sov-inte-pa-tre-ar kan ni förresten läsa om en treårig pojke som inte sovit i hela sitt liv.
