SaraSofia

i stundens ingivelse.

Rubriktorka september 24, 2007

Sparat under: Livet i Helsingfors, Skola, Tro och vetande — sarasofia @ 7:47 e m

Jag ligger i sängen och tittar på film. Eller rättare sagt lyssnar på film – halva har spelat, men internet är tydligen intressantare.

Ännu en dag har gått utan att jag kunnat koncentrera mig tillräckligt på slutarbetet. Det här kommer inte att bli till något! Och nu börjar min nyligen tillträdda handledare ge mig förslag om hur jag skall vinkla det hela för att helt säkert få barnträdgårdslärarbehörighet. Suck, skall man måsta börja helt från början nu då? Det skulle inte vara ngt problem om jag inte skulle ha en preliminär deadline vid jul…

Har just varit på studentmissionens samling. Det var en kristen psykiatrier som berättade om sitt arbete. Det var intressant. Hon  berättade tex om att till deras privata klinik skickas fallen som kommunen inte klarar av att ta hand om. de som behöver specialvård. Och väldigt ofta kan de lämna kliniken helt friska efter en väldigt kort tid. När de sjuka på andra kliniker anses mer sjuka om de läser bibeln och på så vis hålls kvar i vård längre än normalt, så är det precis tvärtom på deras privata, kristna klinik där Gud är i centrum.

 

Filmlistan september 19, 2007

Sparat under: Film, TV & musik — sarasofia @ 10:43 e m

Jag hittade en väldigt bra utmaning på tottas blogg (www.bloggen.fi/swiffer ). Tyvärr har jag på känn at utmaningen inte kommer att gå fram till mig, så jag tänkte att jag helt enkelt tar utmaningen outmanad. (Jag tror förresten sånt där finns bara för att folk inte skall känna sig dumma för 1) att de listar sådana här saker för allmänheten och 2) att de härmar andras listor. ;) )

Nåja, här är mina filmer då…(det är svårt at välja bara ett svarsalternativ…)

-En film som oftast får dig på gott humör: Forrest Gump, She’s the man

-En film som oftast får dig att gråta: Schindler’s list

-En film som oftast får dig att skratta: Kopps, Big Momma’s house

-En film som gör dig ledsen: …eller snarare irriterad är The Da Vinci code

-En film du rekommenderar: Pearl Harbor, men den har väl de flesta sett så jag säger Så som i himmelen.

-En film du avråder folk från att spendera pengar på: Full frontal (urusel)

-En film du betraktar som odödlig klassiker: Får man säga Titanic? Om inte så är väl West side story ett bra alternativ.

-Fem skådespelerskor som gör ett bra jobb: Julia Roberts, Sandra Bullock…och några udda namn: Mariel Hemingway, Loretta Devine, Hayden Panettiere

-Fem(6) skådespelare som gör ett bra jobb: Denzel Washington, Johnny Depp, Leonardo Dicaprio, Nicholas Cage, Tom Hanks, Cuba Gooding Jr

-Ett måste i varje dvd-hylla: Sagan om Ringen-trilogin (fast jag har inte dem själv ;)

-Första filmen du såg på bio: Ingen aning..kan det vara så sent som Titanic???Mamma? 

-Nästa film du ska se på bio: Tro det eller ej, men faktsikt Shrek3

-Denna genre tittar du helst på: thriller, drama, krig, komedi (egentligen allt förutom skräckfilmer. Det går ibland, men är längst ner på listan.

Och ja, jag ”utmanar” vem som helst som känner sig manad att skriva en egen lista! Skulle dock vara intressant att veta vad mamma tycker om för filmer!

 

Vänner eller inte? september 19, 2007

Sparat under: I allmänhet — sarasofia @ 9:09 e m

Jag vet inte om jag nu längre skulle säga att jag har lätt för att skaffa nya vänner, vilket jag hade åtminstone i gymnasieåldern. Det är som erikson eller freud eller vem det nu var sa, att i tjugoårsåldern börjar man antingen bli mera ”utåtgående” eller mera inåtvänd. Jag har helt klart hamnat i kategori nummer två. Nåja, det kom lite på villovägar det där nu…Vad jag egentligen ville säga är att jag tycks tro att jag är bättre vän med folk än vad andra anser. T.ex. kan jag anse att jag känner en person ganska bra eller åtminstone någolunda, men till min stora förvåning märker jag att den andra personen inte alls anser att vi är kompisar på samma sätt som jag tänkt mig. Man märker det väldigt bra när man t.ex.  skall skriva ner på vilket sätt man känner olika personer på olika internetcommunityn (eller i det verkliga livet också för den delen). Det är ju tråkigt att man har en så snäv syn på kompisar/bekanta. Nu menar jag ju inte att man skall anse vem som helst man vet namnet på vara en bra kompis…men lite mera öppenhet skulle ju inte skada.  Vill man se ngt positivt i det hela så kan man väl avsluta ämnet med at säga att jag är ganska ”öppen”. (orkade inte hitta på et bättre uttryck…;)

Uppdatering: Googlade just ”vän” för att få en bra bild till inlägget(hittade ingen bra)…denna dikt kom upp. Så jag får väl ge med mig lite…riktigt bra vänner är det svårt at hitta. (Men det var nu kanske inte hela min point heller).

 

En sann vänn

En god vän har vi alla runt omkring oss.

Men en sann vän är en gåva från Gud.
Den sanna vännen sprider Guds ljus i din tillvaro.
Tillvaron känns alltid trygg oavsett i vilken situation du än befinner dig i.

När Gud beviljar dig en sann vän har du erhållit en evig gåva.
En ”vän” och en sann vän är som skillnaden mellan natt och dag. En vän är alltid bara en ”vän”, men en sann vän har du blivit beviljad med Gudomlig kraft. Vart dina vägar än tar dig är din sanna vän alltid med dig.

Gud, jag är evigt tacksam för denna gåva som jag inte är värdig för…

(Talmide)

 

Nattliga äventyr september 14, 2007

Sparat under: I allmänhet, Livet i Helsingfors — sarasofia @ 8:56 f m

Inatt sov jag vid Rebecka och Saras. Det eftersom inga bussar eller tåg går in mot centrum mitt i natten. För att slippa allt gnäll vid Forum hade jag bestämt mig för att komma först av alla dit idag. Det gjorde jag också. Jag steg upp lite över tre på natten och klockan fyra stod jag som förste person i kön. Det var inte så kallt fast det stått på nätet att det skulle vara bara 3 grader. En timme och tio minuter senare kom följande personer, så jag hade gått om marginal den här gången. Problemet var bara att jag hade gått dit utan att ens ha läst tidningen(visste inte vad det fanns för erbjudanden). Typiskt nog var det ingen jacka vid ajatar idag, som de brukar ha alla fyra dagar, utan istället mössor och halsdukar. Jaja, så har man stått och köat i fyra timmar för EN HALSDUK!!! Den hade förstås kostat 60 euro (vem köper förresten halsdukar för 60e?) , men nu fick jag den för en euro. Så det var ju inte ett dåligt köp trots allt, men efter fyra timmar vill man kanske ha något mera. Men det fick jag sen också! Syl som kommit för att hitta något åt sig själv fick, p.g.a brist på erbjdanden för herrar, ställa sig i kö för mig till andiamo. Så då fick jag ett par skor/stövlar/stövletter(vad kallas de?) för en euro också! Men egentligen var det hela nog värt fyra timmar bara p.g.a. tanternas miner när de kom dit. Skulle gärna fara imorgon för då bara måste de ha något bra, men vet inte om jag orkar stiga upp samma tid igen. Vi har klassfest ikväll. Fin middag och trevligt program för oss och lärarna. Efter det kanske jag också känner för att fara till filas groovy party…så det blir nog ingen eneurosjacka imorgon, möjligen en för 10 euro??

Imorgon på dagen är jag bjuden på födelsedagsfest till en arbetskompis. På kvällen har rebecka o sara inflyttningsfest och på söndag har Carro middagsbjudning…så det blir mycket den här helgen.

Igår försökte jag laga dajmkaka. Det skulle ha blivit hur bra som helst om jag inte skulle ha varit så otålig. Jag vred upp ugnsvärmen allt för mycket, vilket resulterade i att jag brände marängbottnen. Vi fick äta dajmsmeten som sådan istället…

 

Präktiga finska fruntimmer september 12, 2007

Sparat under: I allmänhet, Livet i Helsingfors — sarasofia @ 8:14 f m

Idag steg jag upp tidigt för att komma närmast ytterdörrarna till Forum. Det är nämligen priscirkus på gång vilket betyder att den som kommer först till affären alternativt kassan köper en sak för 1 euro, nästa för 2 euro osv. Men ja, det vet ju alla att när dörrarna öppnas så springer man till den affär man vill till. Vilket jag gjorde idag också. Jag kom först fram till affären men vilken uppståndelse det blev där sen! Bl.a de fisförnäma damerna och en ”turkisk” familj började skälla på mig och sa att jag måste försvinna ur kön. De menade att till just den här affären springer man inte, utan man går lungt(man har ju bestämt utomhus redan vem som har rätt att vara först där. Nåja, jag ansåg att jag inte gjort något fel…varför skulle jag ha gjort det? Man springer ju till alla andra affärer också, varför skulle det vara annorlunda med just den  här? De var förbannade i en halvtimme innan de bestämde sig för att ”de är ju vuxna människor, låt henne stå där om de nu är så viktigt med 1 euro mer eller mindre…” Mitt samvete säger nog mig när jag gjort något fel, men idag var jag helt säker på att jag inte gjort fel! Men min finska är ju inte den bästa, så utan Syl skulle det inte ha gått så bra. Ibland är det bra att ha en man som kan säga ifrån ;) . Nåja, sist och slutligen lät jag två asiatiskor som stod bakom mig gå före(men bara eftersom de inte bråkade!). Men det var ju fel av mig egentligen…jag hade ju faktiskt rätt till första platsen. Sen var ju jackorna jättefula så det hela slutade med att jag gav min nummerlapp till en fisförnäm dam som tackade och ”önskade mig allt gott”. Jo, det tror jag ju säkert att hon menade…

Så, är det någon som ställer upp på ”kedja” på fredag eller lördag morgon 04-05tiden så välkomna med! Då ska ingen kunna säga att jag inte stod först där ute. Men jag kan ju inte hindra dem från att springa, för som sagt, det är ju så det går till!

 

Strumpbyxan som smickrar den kvinnliga figuren september 11, 2007

Sparat under: I allmänhet — sarasofia @ 8:31 e m

Äntligen har jag hittat ett par strumpbyxor som sitter som de ska! Alla vet inte vad jag pratar om när jag säger att strumbyxorna förstör en annars snygg klädsel/figur. Vet du inte så har du troligen inte problem med det…eller är kanske inte medveten om det?!? =)Hursomhelst, de kostade några euro mera än vad jag annars lägger ut på strumpbyxor, men det var nog värt det efter många års ojande=).  Det finns faktiskt ganska många kvinnor här i världen med lite extra hull här och där. Helt normalt. Också många annars smala kvinnor har ju faktiskt lite extra kring midjan.Varför förstår inte strumpbyxindustrin att så är fallet och börjar tillverka strumpbyxor som smickrar istället för framhäver det sämsta??

 

Dementa damer september 11, 2007

Sparat under: Jobb — sarasofia @ 9:28 f m

Har sovit högst en timme i natt och ytterligare högst en nu på förmiddagen. Känns som att jag bokstavligen har påsar som hänger under ögonen. Orsaken till min sömnlöshet är som vanligt dementa damer på jobbet. En ringer varje timme för att förklara att allt i rummet är vått/kallt. Vad kan man svara på det? Säger man att det inte stämmer får hon ju ett raseriutbrott, men jag kan ju inte göra något åt saken heller eftersom det inte finns något att göra. Har på känn att samma tant också gömmer undan sina saker(skor inatt) bara för att få en orsak att ringa. Ibland vill man bara vara ärlig/elak och säga ”du har alzheimers och därför blablabla…” men nej, inte kan ju fina damen som fortfarande skriver insändare i tidningar, spelar piano på fina tillställningar, grundar föreningar hit och dit (observera ironin) vara drabbad av något sådant! Men när det passar sig, då kan hon nog minsann spela sjuk för att bli uppassad. Jag passar nog helt enkelt inte för att jobba med äldre. De har sina små egenheter, konstiga vanor och krav som jag bara blir irriterad av. Har insett att man inte kan spela teater ett helt yrkesliv – le och vara glad när de kör med en. Ibland förstår de vad de sysslar med om man säger ifrån, men det beror på vem det handlar om. Nästan alla på jobbet är utleda på det här. Blir det inga högre löner kan nog staten få problem med äldreomsorgen(ännu mera än nu). Men de högre lönerna gäller ju för tillfället inte socionomer så jag kan lika gärna byta område helt och hållet. Inte för aatt jag vet om pengar hjälper folk att stanna i branschen heller, man måste ju trivas med sitt jobb.

Nåja, det här har ni hört flera gånger, man måste bara få skriva av sig.

Skall just till sjukhuset på spirometri och sen skall jag o Pernilla gå på stan, försöka hitta festkläder åt henne.

 

Om helgen september 9, 2007

Sparat under: I allmänhet, Livet i Helsingfors — sarasofia @ 5:03 e m

Idag har jag varit till fila, sen blev det mat på stan. Efter det har jag bara slackat hemma. Men matilda och jag hade faktiskt en entimmes hemmagympa…så lite aktiv har man väl varit.

I fredags var jag och Ami på seminarium till Finlandiahuset. Första gången jag var dit. Det ser äldre ut än vad jag trodde.

 

Dålig dag september 6, 2007

Sparat under: I allmänhet, Jobb, Livet i Helsingfors, Skola — sarasofia @ 11:54 f m

Nu har jag problem med studiestödet igen! Förra året förtjänade jag ju ca 70 euro för mycket och tvingas betala tillbaka ca 500 euro. För att citera vad en av de äldre på jobbet sa: ”De ger med ena handen och tar med den andra!” Jag håller helt med! Varför skulle det inte kunna vara så att man helt enkelt betalar tillbaka det lilla extra man råkat förtjäna istället för att sjudubbla det!!! Jag märkte att jag måste sluta jobba efter oktober i år om jag vill hålla mig inom gränsen. Sjukt. Eller visst kan jag ju ta bort en stödmånad, men det höjer inte det hela med så mycket.

Mitt slutarbete går sakta framåt. Kanske jag har valt ett för svårt ämne. Eller det finns ganska många slutarbeten på finskt håll som behandlar samma sak, men att få fram de där vetenskapliga texterna är en annan sak.

Varför kan man inte införa en social regel om att alla borde ha med sig paraply i väskan varje dag! Det är helt onödigt att man bär med sig sitt paraply hela tiden om man ändå blir våt för att man går så många under samma paraply.

Och slutligen, varför hälsar inte alla pesoner på en eventuell ny som dykt upp i gruppen? Hör inte det till de s.k. sociala reglerna det också? Det är ju alltid lättare om den som är med i gruppen från tidigare tar första steget. Jag tycker det är jättepinsamt när någon kastar en blick på den nya och sedan ignorerar den för resten av dagen.

Sedan får man också kämpa med sugrörsandning när man springer. Och hotmail fungerar inte. Just idag när jag för en gångs skull kanske skall få ett viktigt mail.

Tyvärr, idag fanns det inte mycket roligt att berätta. Och utlänningsverket fortsätter sin uppvisning i inhuman maktutövning.